Glutenfri ramen i Tokyo

Efter vår resa till Korea spenderade jag en dag själv i Tokyo (när Kai satt på flyg mot Sverige) och bestämde mig för att äntligen prova att äta på Sora No Iro, en ramenrestaurang med vegetariska och veganska alternativ och det jag var där för- glutenfria nudlar! 
 
 
Jag hade hört och sett youtubevideor om restaurangkedjan men inte tagit mig dit. Men så insåg jag att en av restaurangerna (Sora No Iro - Nippon) ligger inne i Tokyostationen på den så kallade "ramen street", vilket passade perfekt när jag kom direkt från flygplatshotellet. 
 
Jag kom dit kring 11.30 och behövde inte vänta särskilt länge, men när jag gick därifrån var det köer på alla av ramen streets restauranger. Man gör sin beställning och betalar i en automat vid ingången, där det också finns engelska menyer och bilder som förklarar innehållet. Jag frågade om det gick bra att få den vanliga ramen (med sojabaserad soppa) glutenfri med risnudlar och det gick fint. De frågade om jag var allergisk och sa att det skulle ta lite extra tid då de skulle göra min mat separat. 
 
 
Nudlarna var perfekt kokta och soppan var lätt men smakrik och supergod! Nu förstår jag verkligen hyllningskörerna till ramen. Jag hade helst provat en miso- eller köttbensbaserad (tonkotsu) soppa, men det fanns inte. ¥930 och ¥150 extra för specialnudlarna fick jag betala (totalt ca 85:-), dyrt för ramen men bra pris för glutenfri ramen, tycker jag. Jag önskade att jag kunde äta en till direkt.
 
Och ja, jag måste säga att jag gick dit för middag också! I och med att jag var ensam i Tokyo kunde jag bestämma HELT själv och tog mig dit igen på kvällen. Lite längre kö än under tidig lunchtid, men inte farligt.
 
 
Då blev det den vegetariska varianten, med extra grönsaker (dock med tillägget "utan de där matvete-liknande grejerna") och glutenfria risnudlar. ¥1100 och ¥150 extra för specialnudlarna (totalt ca 100:-). Den vegetariska buljongen var tjock, morotssöt (på ett bra sätt!) och väldigt fyllig. Alla grönsaker, äggen och den mäktiga soppan gjorde mig supermätt, och nöjd.
 
Kan verkligen rekommendera stället, både för er som äter glutenfritt och er som äter vegetariskt eller veganskt, om ni befinner er i Tokyo. Se bara till att säga att ni är allergiska när ni beställer maten så ni säkert får det helt glutenfritt (här är nämligen veteallergi vanligare än glutenintolerans, och de förstår inte alltid "gluten"). Har sett vegetarisk ramen på något annat ställe, men aldrig glutenfria nudlar. Jag är helt såld! Hit ska jag ta med Kai och sen hans syster, som är vegetarian, när hon kommer på besök i juni. 
 
- translation-
My first time eating gluten free ramen at Sora No Iro Nippon, at Tokyo station. It was so delicious I had to go back for dinner as well. I definitely recommend it! 
 

Chuzenjiko, hiking i Japan

 
Något vi inte gjort som turister i Japan, utan provade på första gången som bofasta här, är att vandra. Vi blev medbjudna på hajk utanför Nikko, av Kais kollegor, i början av juni. Det var verkligen en upplevelse! Så när Mattias och Louise var här ville vi ta med dem ut i den Japanska naturen och därför tog vi oss till samma ställe ett par veckor senare. Såklart fick kameran följa med!
 
 
Vi klädde oss i våra mest hajkiga kläder och packade in oss i bilen. Sen körde Kai oss knappa timmen till Nikko, och sedan förbi upp längs slingriga bergsvägar mot vårt mål- Chuzenjiko. På vägen stannade vi vid Akechidaira-platån för att kolla in utsikten.
 
 
Skönt att få träcka på benen lite och kolla in utsikten. Kai och Mattias passade på att ta en linbanetur upp till en utkiksplats. Hej hej! Jag och Louise åt choklad-mochi med Nikkotema. 
 
 
Området kring Nikko är väldigt populärt för vandring, där finns många leder, vattenfall, berg och Chuzenji-sjön (Chuzenjiko) som vi vandrade längs. 
 
 
Eftersom vi varit här innan visste vi att leden vi tänkt gå inte var särskilt svår eller jobbig, så vandliga gympaskor och lite oömma kläder funkade fint. Med en massa myggmedel, lite solcreme och varsin ryggsäck med dricka och matsäck (från en conbini) var vi redo att börja vandra.
 
 
Upp och ner, på stigar och uppför trappor. Vi mötte ett par andra hajkare på vägen, men då vi var där rätt sent på dagen så var vi relativ ensamma.  
 
 
Efter ett litet tag kom vi upp på en höjd och kunde stanna till och se ut över Chuzenji-sjön som ligger helt otroligt vackert mellan bergen!
 
Sedan klättrade vi neråt igen, ner mot sjön. 
 
 
Efter lite mer vandring kom vi fram hit, till nån slags blå lagun med galet turkost vatten och sandstrand. Vi var rätt sugna på att hoppa i och bada, men vi stannade bara för att titta och ta några foton. Vi vet fortfarande inte om det är tillåtet (Chuzenjiko är ett naturreservat och Kais japanska kollegor var osäkra på om man fick bada).
 
 
En liten bit längre på vandringsleden var det mycket planare mark och hela tiden små öppningar i skogen där man möttes av helt underbara vyer.
 
 
Framme vid vårt mål och dags för matsäck! Vi var helt ensamma (tillskillnad från förra gången, var vi här ganska sent på dagen och de flesta andra hajkare var redan påväg tillbaka). Denna utsikten! Vi lyssnade på musik och kalasade på onigiri, frukt och lite choklad och njöt av omgivningen. Jag kan fortfarande inte se mig mätt på den här utsikten, berget Nantai och sjön! 
 
 
Efter lite mer utforskande tog vi oss tillbaka samma väg. I området varnar de för björnar, så vi var lite oroliga av att gå omkring helt själva på berget (utan numera införskaffad björnklocka). På vägen tillbaka var fåglarna mycket mer livliga och vi stötte på en grupp rådjur som skrek rakt ut när de såg oss komma. Vi kunde också höra några väldigt konstiga läten som vi inte ville veta källan till (vet fortfarande inte, kanske var det apor?).
 
Väl tillbaka vid bilen och bredvid vägen tillbaka hem såg vi flera apor som vågat sig fram, så coolt! Naturen är ju ändå inte helt olik naturen i Sverige (om än mer bergig och lagunig) så det känns så konstigt att det finns vilda apor här! 
 
 
På vägen tillbaka genom Nikko körde vi förbi den kända röda bron. Vi var trötta men nöjda med en heldag ute i den japanska naturen, och redo för ytterligare några dagar i stan.
 
Nikko ligger ca 13 mil från Tokyo och Chuzenjiko ligger ytterligare 30-45 minuter bort. Enklast är såklart att ha en bil, men det går bra att ta sig till Nikko med tåg och sedan vidare till Chuzenjiko med buss. Här finns mer info om hur man tar sig dit.
 
- translation -
This summer was the first time we've spent hiking in Japan. We brought our friends to Lake Chuzenji for a day of beautiful views and walking in the mountain forrest. On the way back we saw monkies!
 

Vi upptäcker Japan: Ouchijuku

 
Förra lördagen hoppade vi in i bilen och ställde in siktet på Fukushimaprefekturen, för ett besök i Ouchijuku och Aizu-wakamatsu. Det var första gången vi provade att åka på motorväg här i Japan (som, tillskillnad från i Sverige, kostar att använda).
 
 
Efter drygt 2 timmar var vi framme och började promenera mot det lilla området Ouchijuku, som under Edoperioden var en typ av rastplats ("post town") på vägen mellan Aizu-wakamatsu och Nikko. Området är inte så stort utan utgörs av en huvudgata kantad av byggnader, en helgedom och ett tempel på en höjd i skogen. 
 
 
Då resan mellan olika städer under Edoperioden gjordes till fots (eller ibland till häst), vilket tog lång tid, behövdes dessa stationer för posthantering, mat och vila på vägen.
 
 
Vad vi förstod så var husen inte original, utan återuppbyggda och rekontruerade av boende i området. El- och telefonledningar är nedgrävda och de flesta byggnaderna huserade restauranger och affärer.
 
 
På båda sidor om gatan fanns smala diken (rännor) med rinnande vatten som butikerna använde till att kyla öl, vattenflaskor och ramune. Japan är känt för att ha mycket lokala specialiteter och i Ouchijuki kunde man äta rätten negi-soba, sobanudlar i buljong som man äter med hjälp av en lång negi (salladslök).  
 
 
Vi var dock inte hungriga (och sobanudlar är ju tyvärr inte glutenfritt), så vi satte oss på en bänk bredvid gatan och köpte oss varsin bäck-kyld ramune istället.
 
 
Vi besökte också ett litet museum som låg inne i honjin (ett större värdshus för myndighetspersoner och högt uppsatta). Förutom byggnaden i sig visades äldre föremål och infromation om hur dessa hus byggdes och användes. 
 
 
Utsikten från muséets mycket lilla andra våning var riktigt fin, här kunde man också få en bättre vy av de typiska stråtaken.
 
 
Det lilla templet i sig var inget speciellt, hit upp klättrade de flesta för att få ta del av den här utsikten! Så otroligt vackert beläget och så fint med alla gamla hus. 
 
 
Efter att vi klättrat tillbaka ner igen gick vi på en sidogata mot områdets helgedom och paserad både broccoliplantor och vacker natur. Ingången (torii) till helgenomen var väl synlig vilket var tur, själva helgedomen låg nämligen inne i en liten skogsdunge.
 
 
Vissa av ginkoträden och lönnarna var på väg att skifta till gult (ginko) och rött (japansk lönn), men det var inte höstfärger mer än lite här och där. Helgedomen låg på en höjd och vägen fram kantades av jättehöga cederträd.
 
 
Helgedomen låg bara en bit från den ganska livliga huvudgatan, men när man väl kom in i skogen var där väldigt tyst och fridfullt. Mycket mer imponerande än det lilla templet. 
 
 
Tillbaka på huvudgatan tittade vi in i några av butikerna, köpte en påse äpplen och fortsatte promenera ett tag. Det var superfint väder och stark sol (om ni undrar över Kais UV-paraply), en typiskt fin höstdag i Japan.
 
 
På vägen mot bilen passade vi på att köpa en varsin glass, så kallad "soft serve" (en typ av mjukglass). Kai provade vit persika som var otroligt god, och jag provade glass med anko (söt rödbönpasta) vilket var riktigt gott. 
Lagom till lunchtid tog vi oss vidare till Aizu-wakamatsu, som är värt ett eget inlägg. Så håll utikik!
 
 
Det kostar inget att besöka Ouchijuku, men parkeringen i anslutning till området kostade ¥300 (ca 25:-). För att gå in på det lilla muséet betalade vi ¥250 (drygt 20:-). Har man inte tillgång till bil kan man ta sig hit via Aizu, mer info här
 
 
Det här nlägget hamnar i en ny kategori/serie- "Vi upptäcker Japan" där jag tänker skriva om olika platser och städer vi besöker och besökt, inte säkert i kronologisk ordning. Framöver kommer det upp inlägg om bland annat Aizu-wakamatsu, Sendai och Kawagoe, som vi besökt under sommaren och hösten. Hoppas ni gillar det!
 
- translation -
Last saturday we took the car to Ouchijuku, 2 hours away, to visit and look at the old post town with beautiful thatched houses, a shrine and pretty nature.
 
Web Analytics