Mitt jobb i Japan

 
Som ni kanske vet så var anledningen att vi flyttade till Japan, eller ja snarare det som möjliggjorde vår flytt, att Kai fick jobb utanför Utsunomiya. Jag fick följa med på ett såkallat dependant-visa, ett visum för medföljande familj (gäller endast om man är gift eller barn till den som fått visum). Men dependant-visa får man syssla med "dagliga aktiviteter å ens make/makas vägnar", dvs inte jobba. Jag har dock ett tillägg till mitt visum som gör att jag får jobba max 28 timmar i veckan. 
 
 
I september lyckades jag hitta ett deltidsarbete som engelsklärare, så sen i höstas jobbar jag 1-3 eftermiddagar/kvällar i veckan med att lära ut engelska till japanska barn och ungdomar. Jag hade föredragit att jobba dagtid, och då också jobba 4-5 dagar (när Kai ändå är på jobbet) men eftersom att de har "vanlig" skola under dagtid så undervisar vi engelska när de slutat, alltså från 15-tiden och under kvällen. 
 
De jag undervisar är i varierande åldrar- från 3 år upp till vuxna, alltså från dagisbarn till elever i min egen ålder. Vissa går på grupplektioner och andra har privatlektion, och engelskakunskaperna varierar så jag får också använda mig av och samtidigt lära mig/öva en del japanska. Oftast har jag 4-5 lektioner en eftermiddag, men kommer dit ett tag innan för att förbereda och ta fram material. 
 
 
Det har varit oväntat kul att lära ut engelska, och väldigt socialt, men såklart ganska svårt också. Lönen är inte vad jag haft som univeristetsutbildad hemma i Sverige, utan vi ser min lön mer som "extrapengar att göra roliga saker för". Även om timlönen är ok så blir det ju ingen heltidssyssla, och därför inget jag kan leva på. Men det är ett väldigt utvecklande arbete och jag är väldigt glad (och stolt!) att jag lyckats hitta ett jobb trots att jag inte klarar mig på bara japanska eller är en "native English speaker".
 
Jag har nog alltid gillat att visa upp och lära ut saker, så det passar mig bra att få jobba med att förklara och försöka vidarebefordra kunskap. Tänk att det skulle vara så kul att vara lärare! (o__<)
 
 
Förrutom mitt jobb så har jag också haft ett par uppdrag för Utsynomiyas Internationella Organisation, bland annat föredrag om Sverige, på låg- och mellanstadieskolor.
 
- translation -
About my work as a part time english teacher in Japan. 
 

Första klippningen i Japan

För drygt en vecka sen tog jag äntligen tag i mitt hår och gick till frisören (har tänkt på det sen i oktober!). Jag är inte så rädd när det kommer till mitt hår och har klippt mig från riktigt långt till kort bob flera gånger (har fått försäkra frisörer om att jag verkligen vill - "hur känns det? är du säker?"). Men jag har dragit mig lite för att klippa mig här i och med språkbarriären, det faktum att japanskt hår är väldigt olikt europeiskt hår och att jag hört en del hemska historier om missnöjda icke-japaner. 
 
 
Men efter att jag funderat och precis hittat en frisör med engelskspråkig personal, så frågade jag en bekant som nyligen klippt sig och hon tog med mig till sin frisör istället. Eftersom att jag fick sällskap av henne dit så hade jag ju en tolk som kunde hjälpa till när min japanska inte räckte till. Frisörerna var väldigt intresserade och frågade en massa om Sverige och hur det funkar hos frisörer där, om många färgar håret och så fick jag höra att min naturligt bruna hårfärg var "sugoi kirei" (superfin!). De kallade färgen  för "milk tea"- hur fint?! *tar varje komplimang jag kan få*
 
Jag förstod det mesta av vad min frisör frågade mig, men det blir ju mycket specifika ord som jag inte lärt mig än. Det är (enligt min vän) brukligt att ta med en bild som referens, vilket ju underlättar mycket. Nu känner jag mig dock så pass bekväm att jag skulle kunna gå hit igen på egen hand utan att ora mig.
 
 
Så. Himla. Nöjd!
 
Något som verkar vanligt här är att man i princip klipper allt när håret är torrt och sedan tvättar efteråt, klipper lite extra och sen stylar. Att gå på salong i Japan är en härlig upplevelse, och jag ångrar lite att det tog mig så lång tid att våga mig dit. Även på billigare ställen är servicen och omhändertagandet superbra, man får något varm/kallt att dricka, huvudmassage och det är väldigt lyhörd och omtänksam personal. (Jag diskuterade detta med min vän efteråt och berättade att den typen av frisörer oftast är relativt dyra i Sverige, och då sa hon "that's just Japanese style hair salon"). 
 
 
Min frisör fotade både innan och efter och sa att hade jag haft lite längre hår hade jag kunnat donera det för att låta det användas till peruker. Tydligen var mitt hår väldigt lätt (tillskillnad från japanskt hår), hon skrattade och pratade om det när hon skulle borsta bort allt avklippt hår på golvet. ;)
 
Jag betalade ¥4400 (idag ca 370:-), vilket jag tycker var riktigt prisvärt! Det var inget fancy ställe utan mysigt och inbjudande, och superbra frisör. För liknande upplevelse i Helsingborg (ok, stället jag gick till där hade massagestolar under hårtvätt och lite längre massage, men kortare tid/kund) betalade jag 650-700:-. Hit kommer jag absolut gå igen! 
 
Lånade dessa från min frisörs instagram
 
Vad tycker ni om min nya frisyr? Och skulle ni vilja/våga klippa er i Japan ?
 
- translation -
Last week I cut my hair in Japan for the first time. It was a really nice experience and I'm super happy with the result and the cost. The Japanese was a bit difficult to understand, but its usual to show a picture of your desired style which makes things easier.  
 

Känslan just nu...

Hej på er!
I lördags gick vi upp tidigt för att vinka hejdå till Kais mamma, som skulle tillbaka till Sverige efter nästan 3 veckor i Japan. Resten av dagen tog vi det lugnt och uträttade några ärenden. I söndags gick vi upp ännu tidigare (hej 03.40!) för att Kai skulle ta flygbussen till Narita sen vidare på jobbresa till Kina. Söndagen spenderade jag sen på möte om ett bilderboksevent som jag ska delta i, i slutet av november. 

Igår tog jag mig i kragen och städade och fixade i lägenheten innan det var dags för jobb på engelskaskolan under eftermiddag och kväll. Idag har jag fortsatt städa lite (hallå, man ser ju inte allt damm när det inte är soligt ute!) och nu sitter jag på ett café och försöker sålla bland alla foton som jag tagit under mammornas besök här. Om en timme tar jag bussen till skolan för 5 lektioner i engelska igen. 
 
 
Det är redan 15:e november (oj, det var ju nyss sommar här i Japan) och vädret pendlar från iskallt ena dagen (vi snackar underställ och vantar) till soligt och nästan 20 grader andra dagen. Det var så himla mysigt att ha mammorna på besök, men just då var vi som i en bubbla med bara turistande, och guidande phew! Nu när de åkt tillbaka hem så känner jag mig helt tom, vad gjorde jag om dagarna innan de kom? Nu har vi varit här i snart 7 månader, och våren och sommaren har övergått i höst. Som tur är riktigt tjusig höst (foton från en dag i Nikko, med mammorna), kolla in färgerna liksom! Men ändå, var har tiden tagit vägen? Här är det redan pyntat med julsaker och ljusslingor, var och varannan butik spelar julmusik men jag har fortfarande inte använt klart mina sommarkläder. 
 
Imorgon blir det lite paus, då ska jag på bio med en bekant och bara ha en ledig dag. Sedan jobb på torsdag, fri fredag och så troligtvis till Tokyo för att möta upp hemvändande Kai och en vän. Och så var den här veckan redan slut, fastän det bara är tisdag...
 
- translation -
I feel exhausted after being a guide and tourist for 3 weeks, together with our moms. Kai is in China and I will work a lot in November. Autumn is beautiful but weird in Japan, and soon it's already Christmas. I feel confused..
 
Web Analytics