En vanlig dag i Japan

Hej kompisar! Long time no see, tyvärr, men idag får ni följa med en "vanlig" dag här i Utsunomiya.
 
Så här ser centrala Utsunomiya ut från ovan. 
 
Mina dagar ser ganska olika ut i och med att jag inte jobbar heltid eller dagtid, men överlag spenderar jag (tyvärr) ganska mycket tid hemma i lägenheten. 
 
Utsikten från vår balkong, klara dagar ser man bergen väldigt tydligt!
 
Om jag är duktig går jag upp lite efter Kai, och lagar frukost medan han duschar. Det blir oftast knäckebröd, importerat från Sverige, och yoghurt/chiapudding med banan eller smoothie. Även om jag tycker att traditionellt japansk frukost, med ris, fisk, misosoppa och liknande är gott så är det inget jag någonsin lagat på morgonen. >__<)
 
Typisk handling, mest grönsaker, svamp, yoghurt och tofu.
 
När Kai farit till jobbet går jag omkring och plockar och "hemmafrurar" mig (om jag inte lägger mig nån timme till, svårt med tidiga morgonrutiner när man jobbar kväll). Alltså: jag diskar lite, bäddar, kanske städar, tvättar eller viker torr tvätt. Lyssnar mycket på podcasts och tittar kanske på några youtube-videos. 
 
Promenad i Utsunomiya
 
Om jag ska jobba på eftermiddagen/kvällen så äter jag oftast lunch hemma, men ska jag inte det försöker jag att komma iväg in till stan eller ut på promenad någonstans och ibland (kanske 2-3 ggr/månad) blir det sushi, donburi eller nåt annat japanskt till lunch. Då och då träffar jag min japanska kompis Kazumi, oftast för lunch eller (som jag lärt henne) FIKA! 
 
Lunch på genki sushi?
 
Jag försöker att promenera mycket, både till jobbet och runt i stan. Jag fick en fin fitbit (som jag önskat mig, av Kai i alla hjärtans dag present) och den är bra på att påminna mig om att gå ut. Jag brukar ta mig upp mot stan, kanske ta en fika eller göra något inköp eller så tar jag mig till någon mat- eller grönsaksaffär för att fylla på vårt kylskåp av ministorlek.
 
Men nu är det sommar, och sjukt hett och fuktigt, vilket innebär att jag inte orkar gå så mycket som jag brukar. Jag älskar dock att gå omkring och upptäcka och undersöka olika platser i "vår" stad, gärna varje säsong eftersom det ändrar sig så mycket. 
 
Fint var man än vänder sig!
 
De dagar jag jobbar kommer jag hem någon gång mellan 20 och 21.30 så då brukar Kai ha lagat middag (om jag inte varit duktig och råkat förberett maten under förmiddagen). Annars lagar jag middag så äter vi när Kai kommit hem från sitt jobb. Jag skulle nog äga att vi äter 50% japansk/kinesisk mat (det blir mycket olika typer av wok) och 50% annat, ex. pasta (glutenfri för mig, såklart direktimporterad från Sverige), grönsaksrätter och indisk mat.
 
Middag på gång, här okonomiyaki
 
Det blir en hel del netflix för oss på kvällarna, Kai kör också Brazilians Jujutsu 2 dagar i veckan så då har jag ytterligare lite egentid. Det är ett ganska "normalt" vardagslunk alltså, med den stora skillnaden att jag inte jobbar heltid. Något som också skiljer är att vi inte umgås med vänner så som vi brukar i Sverige, de vi känner här jobbar lika mycket som Kai och därför spenderar de oftast sin lediga tid med sin familj.
 
Kvällsvy från balkongen, den vita "bron" är spåret för shinkansen (snabbtåget)
 
Helgerna spenderar vi helst på äventyr, antingen här hemma eller i någon annan stad. Men så här ser de flesta av mina dagar ut.. vissa mer produktiva än andra och ibland kommer man tyvärr knappt ut under dagen (speciellt under regnperioden!).
 
Hur ser era vardagar ut?
Läs om mitt jobb i Japan här. Och om vår flytt till Japan här
 
- translation -
How I spend most days living in Japan...
 

Mitt jobb i Japan

 
Som ni kanske vet så var anledningen att vi flyttade till Japan, eller ja snarare det som möjliggjorde vår flytt, att Kai fick jobb utanför Utsunomiya. Jag fick följa med på ett såkallat dependant-visa, ett visum för medföljande familj (gäller endast om man är gift eller barn till den som fått visum). Men dependant-visa får man syssla med "dagliga aktiviteter å ens make/makas vägnar", dvs inte jobba. Jag har dock ett tillägg till mitt visum som gör att jag får jobba max 28 timmar i veckan. 
 
 
I september lyckades jag hitta ett deltidsarbete som engelsklärare, så sen i höstas jobbar jag 1-3 eftermiddagar/kvällar i veckan med att lära ut engelska till japanska barn och ungdomar. Jag hade föredragit att jobba dagtid, och då också jobba 4-5 dagar (när Kai ändå är på jobbet) men eftersom att de har "vanlig" skola under dagtid så undervisar vi engelska när de slutat, alltså från 15-tiden och under kvällen. 
 
De jag undervisar är i varierande åldrar- från 3 år upp till vuxna, alltså från dagisbarn till elever i min egen ålder. Vissa går på grupplektioner och andra har privatlektion, och engelskakunskaperna varierar så jag får också använda mig av och samtidigt lära mig/öva en del japanska. Oftast har jag 4-5 lektioner en eftermiddag, men kommer dit ett tag innan för att förbereda och ta fram material. 
 
 
Det har varit oväntat kul att lära ut engelska, och väldigt socialt, men såklart ganska svårt också. Lönen är inte vad jag haft som univeristetsutbildad hemma i Sverige, utan vi ser min lön mer som "extrapengar att göra roliga saker för". Även om timlönen är ok så blir det ju ingen heltidssyssla, och därför inget jag kan leva på. Men det är ett väldigt utvecklande arbete och jag är väldigt glad (och stolt!) att jag lyckats hitta ett jobb trots att jag inte klarar mig på bara japanska eller är en "native English speaker".
 
Jag har nog alltid gillat att visa upp och lära ut saker, så det passar mig bra att få jobba med att förklara och försöka vidarebefordra kunskap. Tänk att det skulle vara så kul att vara lärare! (o__<)
 
 
Förrutom mitt jobb så har jag också haft ett par uppdrag för Utsynomiyas Internationella Organisation, bland annat föredrag om Sverige, på låg- och mellanstadieskolor.
 
- translation -
About my work as a part time english teacher in Japan. 
 

Första klippningen i Japan

För drygt en vecka sen tog jag äntligen tag i mitt hår och gick till frisören (har tänkt på det sen i oktober!). Jag är inte så rädd när det kommer till mitt hår och har klippt mig från riktigt långt till kort bob flera gånger (har fått försäkra frisörer om att jag verkligen vill - "hur känns det? är du säker?"). Men jag har dragit mig lite för att klippa mig här i och med språkbarriären, det faktum att japanskt hår är väldigt olikt europeiskt hår och att jag hört en del hemska historier om missnöjda icke-japaner. 
 
 
Men efter att jag funderat och precis hittat en frisör med engelskspråkig personal, så frågade jag en bekant som nyligen klippt sig och hon tog med mig till sin frisör istället. Eftersom att jag fick sällskap av henne dit så hade jag ju en tolk som kunde hjälpa till när min japanska inte räckte till. Frisörerna var väldigt intresserade och frågade en massa om Sverige och hur det funkar hos frisörer där, om många färgar håret och så fick jag höra att min naturligt bruna hårfärg var "sugoi kirei" (superfin!). De kallade färgen  för "milk tea"- hur fint?! *tar varje komplimang jag kan få*
 
Jag förstod det mesta av vad min frisör frågade mig, men det blir ju mycket specifika ord som jag inte lärt mig än. Det är (enligt min vän) brukligt att ta med en bild som referens, vilket ju underlättar mycket. Nu känner jag mig dock så pass bekväm att jag skulle kunna gå hit igen på egen hand utan att ora mig.
 
 
Så. Himla. Nöjd!
 
Något som verkar vanligt här är att man i princip klipper allt när håret är torrt och sedan tvättar efteråt, klipper lite extra och sen stylar. Att gå på salong i Japan är en härlig upplevelse, och jag ångrar lite att det tog mig så lång tid att våga mig dit. Även på billigare ställen är servicen och omhändertagandet superbra, man får något varm/kallt att dricka, huvudmassage och det är väldigt lyhörd och omtänksam personal. (Jag diskuterade detta med min vän efteråt och berättade att den typen av frisörer oftast är relativt dyra i Sverige, och då sa hon "that's just Japanese style hair salon"). 
 
 
Min frisör fotade både innan och efter och sa att hade jag haft lite längre hår hade jag kunnat donera det för att låta det användas till peruker. Tydligen var mitt hår väldigt lätt (tillskillnad från japanskt hår), hon skrattade och pratade om det när hon skulle borsta bort allt avklippt hår på golvet. ;)
 
Jag betalade ¥4400 (idag ca 370:-), vilket jag tycker var riktigt prisvärt! Det var inget fancy ställe utan mysigt och inbjudande, och superbra frisör. För liknande upplevelse i Helsingborg (ok, stället jag gick till där hade massagestolar under hårtvätt och lite längre massage, men kortare tid/kund) betalade jag 650-700:-. Hit kommer jag absolut gå igen! 
 
Lånade dessa från min frisörs instagram
 
Vad tycker ni om min nya frisyr? Och skulle ni vilja/våga klippa er i Japan ?
 
- translation -
Last week I cut my hair in Japan for the first time. It was a really nice experience and I'm super happy with the result and the cost. The Japanese was a bit difficult to understand, but its usual to show a picture of your desired style which makes things easier.  
 
Web Analytics