Känslan just nu...

Hej på er!
I lördags gick vi upp tidigt för att vinka hejdå till Kais mamma, som skulle tillbaka till Sverige efter nästan 3 veckor i Japan. Resten av dagen tog vi det lugnt och uträttade några ärenden. I söndags gick vi upp ännu tidigare (hej 03.40!) för att Kai skulle ta flygbussen till Narita sen vidare på jobbresa till Kina. Söndagen spenderade jag sen på möte om ett bilderboksevent som jag ska delta i, i slutet av november. 

Igår tog jag mig i kragen och städade och fixade i lägenheten innan det var dags för jobb på engelskaskolan under eftermiddag och kväll. Idag har jag fortsatt städa lite (hallå, man ser ju inte allt damm när det inte är soligt ute!) och nu sitter jag på ett café och försöker sålla bland alla foton som jag tagit under mammornas besök här. Om en timme tar jag bussen till skolan för 5 lektioner i engelska igen. 
 
 
Det är redan 15:e november (oj, det var ju nyss sommar här i Japan) och vädret pendlar från iskallt ena dagen (vi snackar underställ och vantar) till soligt och nästan 20 grader andra dagen. Det var så himla mysigt att ha mammorna på besök, men just då var vi som i en bubbla med bara turistande, och guidande phew! Nu när de åkt tillbaka hem så känner jag mig helt tom, vad gjorde jag om dagarna innan de kom? Nu har vi varit här i snart 7 månader, och våren och sommaren har övergått i höst. Som tur är riktigt tjusig höst (foton från en dag i Nikko, med mammorna), kolla in färgerna liksom! Men ändå, var har tiden tagit vägen? Här är det redan pyntat med julsaker och ljusslingor, var och varannan butik spelar julmusik men jag har fortfarande inte använt klart mina sommarkläder. 
 
Imorgon blir det lite paus, då ska jag på bio med en bekant och bara ha en ledig dag. Sedan jobb på torsdag, fri fredag och så troligtvis till Tokyo för att möta upp hemvändande Kai och en vän. Och så var den här veckan redan slut, fastän det bara är tisdag...
 
- translation -
I feel exhausted after being a guide and tourist for 3 weeks, together with our moms. Kai is in China and I will work a lot in November. Autumn is beautiful but weird in Japan, and soon it's already Christmas. I feel confused..
 

Taco rice

 
Som svensk kan jag ju inte säga annat än att jag älskar tacos (ja, svensk-tacos)! Men tacos är också populärt i vissa delar av Japan, närmare bestämt på Okinawa.
 
Tacos introducerade på Okinawa i och med att det där fanns (och fortfarande finns) en Amerikansk militärbas. och I mitten av 80-talet bvlev taco rice en populär japansk verison. Taco rice är vad det låter som, tacos på ris. Det vill säga texmex-kryddad färs och grönsaker på en bädd av ris.
 
När tacosuget blev för stort så provade jag att fixa till en egen version med kokt japanskt ris, sallad, egenkryddad sojafärs (medtagen från Sverige), tomat, avokado, majs, ost, salsa och nachos. Lite citronsaft över är också ett tips. Superenkelt, men en lyx för oss i Japan eftersom att grönsaker, tacokrydda och salsa är ganska dyrt. 
 
Det blev så himla gott! Matigare än en "vanlig" tacotallrik och väldigt smarrigt.
 
- translation -
Japanese taco rice, tex mex flavoured mince and vegetables on a bed of rice. Super yummy!
 

Chuzenjiko, hiking i Japan

 
Något vi inte gjort som turister i Japan, utan provade på första gången som bofasta här, är att vandra. Vi blev medbjudna på hajk utanför Nikko, av Kais kollegor, i början av juni. Det var verkligen en upplevelse! Så när Mattias och Louise var här ville vi ta med dem ut i den Japanska naturen och därför tog vi oss till samma ställe ett par veckor senare. Såklart fick kameran följa med!
 
 
Vi klädde oss i våra mest hajkiga kläder och packade in oss i bilen. Sen körde Kai oss knappa timmen till Nikko, och sedan förbi upp längs slingriga bergsvägar mot vårt mål- Chuzenjiko. På vägen stannade vi vid Akechidaira-platån för att kolla in utsikten.
 
 
Skönt att få träcka på benen lite och kolla in utsikten. Kai och Mattias passade på att ta en linbanetur upp till en utkiksplats. Hej hej! Jag och Louise åt choklad-mochi med Nikkotema. 
 
 
Området kring Nikko är väldigt populärt för vandring, där finns många leder, vattenfall, berg och Chuzenji-sjön (Chuzenjiko) som vi vandrade längs. 
 
 
Eftersom vi varit här innan visste vi att leden vi tänkt gå inte var särskilt svår eller jobbig, så vandliga gympaskor och lite oömma kläder funkade fint. Med en massa myggmedel, lite solcreme och varsin ryggsäck med dricka och matsäck (från en conbini) var vi redo att börja vandra.
 
 
Upp och ner, på stigar och uppför trappor. Vi mötte ett par andra hajkare på vägen, men då vi var där rätt sent på dagen så var vi relativ ensamma.  
 
 
Efter ett litet tag kom vi upp på en höjd och kunde stanna till och se ut över Chuzenji-sjön som ligger helt otroligt vackert mellan bergen!
 
Sedan klättrade vi neråt igen, ner mot sjön. 
 
 
Efter lite mer vandring kom vi fram hit, till nån slags blå lagun med galet turkost vatten och sandstrand. Vi var rätt sugna på att hoppa i och bada, men vi stannade bara för att titta och ta några foton. Vi vet fortfarande inte om det är tillåtet (Chuzenjiko är ett naturreservat och Kais japanska kollegor var osäkra på om man fick bada).
 
 
En liten bit längre på vandringsleden var det mycket planare mark och hela tiden små öppningar i skogen där man möttes av helt underbara vyer.
 
 
Framme vid vårt mål och dags för matsäck! Vi var helt ensamma (tillskillnad från förra gången, var vi här ganska sent på dagen och de flesta andra hajkare var redan påväg tillbaka). Denna utsikten! Vi lyssnade på musik och kalasade på onigiri, frukt och lite choklad och njöt av omgivningen. Jag kan fortfarande inte se mig mätt på den här utsikten, berget Nantai och sjön! 
 
 
Efter lite mer utforskande tog vi oss tillbaka samma väg. I området varnar de för björnar, så vi var lite oroliga av att gå omkring helt själva på berget (utan numera införskaffad björnklocka). På vägen tillbaka var fåglarna mycket mer livliga och vi stötte på en grupp rådjur som skrek rakt ut när de såg oss komma. Vi kunde också höra några väldigt konstiga läten som vi inte ville veta källan till (vet fortfarande inte, kanske var det apor?).
 
Väl tillbaka vid bilen och bredvid vägen tillbaka hem såg vi flera apor som vågat sig fram, så coolt! Naturen är ju ändå inte helt olik naturen i Sverige (om än mer bergig och lagunig) så det känns så konstigt att det finns vilda apor här! 
 
 
På vägen tillbaka genom Nikko körde vi förbi den kända röda bron. Vi var trötta men nöjda med en heldag ute i den japanska naturen, och redo för ytterligare några dagar i stan.
 
Nikko ligger ca 13 mil från Tokyo och Chuzenjiko ligger ytterligare 30-45 minuter bort. Enklast är såklart att ha en bil, men det går bra att ta sig till Nikko med tåg och sedan vidare till Chuzenjiko med buss. Här finns mer info om hur man tar sig dit.
 
- translation -
This summer was the first time we've spent hiking in Japan. We brought our friends to Lake Chuzenji for a day of beautiful views and walking in the mountain forrest. On the way back we saw monkies!
 
Web Analytics