Golden week i Korea II

 
Dag två i Seoul vaknade vi upp till strålande sol och dryga 25 grader. Det firade vi med en varsin "blended fuits drink" dvs. mixad frukt, en med jordgubb och en med vattenmelon, helt galet gott! Vi hade bestämt oss för att ta tunnelbanan till de lite mer traditionella stadsdelarna och promenera runt. 
 
 
Det tog lite tid att förstå biljettsystemet, även om det var mer engelsk information än vi är vana med i Japan. Man köpte dessa "single journey"-biljetterna och betalade 500 (ca 5:-) i pant. Vi fattade aldrig om man kunde ladda på dem igen, så vi lämnade dem och fick tillbaka panten och köpte nya varje gång. På vissa av stationerna hade de oljemålningar på väggarna! 
 
 
Vi började vårt turistande i Bukchon för att besöka Bukchon Hanok Village och kolla in de traditionella husen- Hanok. På turistinforamtionen fick vi höra att det skulle finnas ett större hus som var öppet för allmänheten (de flesta andra husen bor det folk i, så de får man ju bara se utifrån), så vi traskade dit. 
 
 
Baek Injes hus i Gahoe Dong byggdes 1913 och ägdes av en framstående läkare. Byggnaderna är tillverkade av bland annt svart tall, och männens och kvinnornas rum var sammankopplade av en korridor- något som tydligen är unikt då dessa normalt var helt skilda. 2009 fick Seoul stad köpa huset av Beak Injes fru och öppnade det för allmänheten. 
 
 
Husen (eller ja rummen kanske jag ska skriva) ligger omgiven av en ganska stor och vacker trädgård. I Korea äter man ju mycket kimchi, och här bakom Kai kan ni se detta residens kimchikrukor som förvaras utomhus. 
 
 
Vissa av rummen hade tatami-mattor (som i Japan). Koreaska hus har och hade ofta golvvärme. Man eldade och lät röken spridas i rörsystem under golvet, något som verkligen skulle behövas även i Japan de kalla månaderna!
 
 
Tegel, trä och takpannor. Och så superfina grönskande träd! Det var omkring 27 grader och sol, så att promenera omkring i trädgården och låta träd och hustak ge oss skugga var riktigt härligt och behövligt. 
 
 
Det är gratis inträde till Baek Injes hus och väl värt ett besök! Till skillnad från resten av Hanok Village, som var ganska packat med turister, så var här väldigt lugnt och stillsamt och vi var nästintill helt ensamma.  
 
 
Vi promenerade vidare mot de kända gränderna i Hanok Village, och direkt fick vi sällskap av rejält mycket mer folk. Ok, det syns inte här men jag lovar att det var så! >__<)
 
 
Många turister hade klätt upp sig i traditionell Hanbok (Koreas traditionella dräkt) vilket var väldigt fint, även om jag föredrar utseendet på Kimono. Jag svettades i långärmat istället. 
 
 
I området finns ungefär 900 traditionella hus, Hanoks, och de flesta är fortfarande bostäder. Överallt fanns det skyltar som uppmanade till tystad och respekt för de boende. Väldigt idylliskt, om man bortser från alla selfie-sticks och alla oss turister såklart.
 
 
Efter lite vandring tog  vi oss ner för någon känd stentrappa och bort mot Gyeongbokgung-palatset och Koreas folkmuseum. 
 
 
Kai hade insett att Hangul- de koreanska tecknen var ganska enkla att förstå och lära sig så han övade sig genom att försöka läsa alla skyltar han hittade.  
 
 
Vi vilade oss i skuggan under ett träd och tog en vattenpaus med denna utsikten. National Folk Museum of Korea, fint va?! Men det hade vi inte tid att besöka, vi skulle ju till palatset och kolla in vaktbytet.
 
 
Geyongbokgun-palatset var det första kungliga palatset under Joseondynastin (1392-1897) och är det största bevarade palatset i Seoul. Området var otroligt stort med massor av byggnader och paviljonger, och då var det ändå många som förstörts och inte byggts upp på nytt.
 
 
Just när vi kommit dit var det dags för vaktbyte vid Gwanghwamun-porten. Det sker 2 gånger per dag och är ett slags historiskt skådespel, för att visa hur det gick till förr. Det var spännande att se och de hade lite guidning på olika språk i högtalare, så vi kunde förstå på ett ungefär vad som hände. Väldigt färglatt och pampigt i alla fall!
 
 
Vi promenerade runt på palatsområdet och kollade in de olika husen och trädgårdarna. Överallt mötte vi turister i traditionella kläder. Tydligen får man gratis inträde på palatsen om man är klädd i Hanbok, ganska så fin grej tycker jag. 
 
 
Geyongbokgun-palatset är ett av Soeuls 5 kejserdliga palats och anses av många vara det vackraste. Vi besökte bara ett palats, så jag kan inte jämföra. Inträdet kostar  ₩3000 (ca 30:-) och jag tycker absolut det är värt ett besök om man befinner sig i Seoul. 
 
 
Vi fortsatte dagen med en väldigt sen lunch och sen en promenad tillbaka till "vårt" område.
 
 
Vi tog en tur genom Namdaemun-marknaden, i närheten av vårt hotell. Där det var middagsdags och utanför flera affärer dukade ägarna upp för lite bbq, mitt bland alla varor. :)

 
Tillbaka på hotellet tog vi en drink i loungen innan det blev Bibimbap till middag ute på stan. Vi stupade ganska tidigt i säng efter dagens promenad på nästan 2 mil.
 
- translation -
On our second day in Seoul we visited Bukchon Hanok Village, Geyongbokgun palace and Namdaemun market.
 

Kallbryggt te - coldbrew

Nu börjar det bli varmt här i Japan, och de varma handdukarna och det varma teet man bjuds på när man slår sig ner på restauranger har bytts ut mot kalla versioner. Också på tebutiker bjuds man på kallt te och förra sommaren var första gången jag förstod att de oftast brygger teet kallt, inte kyler varmbryggt te.
 
Efter lite frågor och tips köpte jag mig en kallbyggskanna (egentligen inte en nödvändighet) och några teer som jag provsmakat kalla. Sen bryggde vi och njöt av kallt, ljusgrönt te hela sommaren. Så här gör du:
 
 
Det är nästan barnsligt enkelt, men kräver lite förberedelser. Teet "bryggs" på 4-10 timmar i kylskåpet, men enklast är att låta det stå över natten. Jag använder min "kallbryggare" vilket bara är en glasflaska med ett tesilslock i plast, här är en annan sort som finns att få tag på i Sverige, men det går såklart bra med en vanlig flaska eller kanna. 
 
Till 1 liter vatten använder jag 5-10 gram te (ca 2 matskedar beroende på sort), så mycket att det täcker botten på min kanna. Häll på kallt vatten och ställ in i kylskåpet över natten. Ibland snurrar jag lite på kannan för att få bladen att veckla ut sig. 
 
 
Kallbryggt te smakar mycket fylligare och sötare, oftast helt utan de beska tonerna som annars kan störa smaken. De smaksatta gröna teerna jag provat innan smakar helt annorlunda, och mycket mer som de doftar, när man brygger på kallt vatten. Jag brygger grönt eller oolong-te, men det ska funka fint även med svart te. Är man lat går det bra att brygga "vanliga" tepåsar på samma sätt. 
 
När teet är färdigt har det en fin grön färg (om man använt grönt te) och smakar ljuvligt. 
 
 
Jag brukar låta tebladen vara kvar i kannan, tills jag druckit upp teet, men det går att sila bort dem direkt. Vissa teer kan bli väl starka/nästan beska om man låter bladen ligga kvar i teet för länge. Förvara teet i kylskåp.
 
- translation -
Cold brew tea for the hot summer days here in Japan. Super simple to make. Just let 5-10 grams of tea (green and oolong is my favorite but black is also ok) steep in cold water in the fridge for 4-10 hours or over night. Serve! 
 

Glutenfri ramen i Tokyo

Efter vår resa till Korea spenderade jag en dag själv i Tokyo (när Kai satt på flyg mot Sverige) och bestämde mig för att äntligen prova att äta på Sora No Iro, en ramenrestaurang med vegetariska och veganska alternativ och det jag var där för- glutenfria nudlar! 
 
 
Jag hade hört och sett youtubevideor om restaurangkedjan men inte tagit mig dit. Men så insåg jag att en av restaurangerna (Sora No Iro - Nippon) ligger inne i Tokyostationen på den så kallade "ramen street", vilket passade perfekt när jag kom direkt från flygplatshotellet. 
 
Jag kom dit kring 11.30 och behövde inte vänta särskilt länge, men när jag gick därifrån var det köer på alla av ramen streets restauranger. Man gör sin beställning och betalar i en automat vid ingången, där det också finns engelska menyer och bilder som förklarar innehållet. Jag frågade om det gick bra att få den vanliga ramen (med sojabaserad soppa) glutenfri med risnudlar och det gick fint. De frågade om jag var allergisk och sa att det skulle ta lite extra tid då de skulle göra min mat separat. 
 
 
Nudlarna var perfekt kokta och soppan var lätt men smakrik och supergod! Nu förstår jag verkligen hyllningskörerna till ramen. Jag hade helst provat en miso- eller köttbensbaserad (tonkotsu) soppa, men det fanns inte. ¥930 och ¥150 extra för specialnudlarna fick jag betala (totalt ca 85:-), dyrt för ramen men bra pris för glutenfri ramen, tycker jag. Jag önskade att jag kunde äta en till direkt.
 
Och ja, jag måste säga att jag gick dit för middag också! I och med att jag var ensam i Tokyo kunde jag bestämma HELT själv och tog mig dit igen på kvällen. Lite längre kö än under tidig lunchtid, men inte farligt.
 
 
Då blev det den vegetariska varianten, med extra grönsaker (dock med tillägget "utan de där matvete-liknande grejerna") och glutenfria risnudlar. ¥1100 och ¥150 extra för specialnudlarna (totalt ca 100:-). Den vegetariska buljongen var tjock, morotssöt (på ett bra sätt!) och väldigt fyllig. Alla grönsaker, äggen och den mäktiga soppan gjorde mig supermätt, och nöjd.
 
Kan verkligen rekommendera stället, både för er som äter glutenfritt och er som äter vegetariskt eller veganskt, om ni befinner er i Tokyo. Se bara till att säga att ni är allergiska när ni beställer maten så ni säkert får det helt glutenfritt (här är nämligen veteallergi vanligare än glutenintolerans, och de förstår inte alltid "gluten"). Har sett vegetarisk ramen på något annat ställe, men aldrig glutenfria nudlar. Jag är helt såld! Hit ska jag ta med Kai och sen hans syster, som är vegetarian, när hon kommer på besök i juni. 
 
- translation-
My first time eating gluten free ramen at Sora No Iro Nippon, at Tokyo station. It was so delicious I had to go back for dinner as well. I definitely recommend it! 
 
Web Analytics